Jag tror på mig själv, nästan hela tiden.

Solen skiner.
Vi är så nära säljmål.
Jag ska på fest ikväll.
Jag har en ny fin jacka.
Vinet är på kylning.
Jag har dansat hela morgonen.
Jag har så fina vänner.
Det kan inte bli annat är bra idag.
Nu kör vi!



Det finns ingenting du kan göra, alla broar är brända.

Sätt ett rutigt plåster på mitt hjärta är du snäll.

Stopp i hjärnan.
Det lider jag av just nu.
Jag får inte in mer, det är totalstopp.
Alldeles för mycket spridda tankar.
Emma, stanna världen lite nu.
Hoppa av tåget som rusar och andas lite.



omjagfickönskamigvadjagvillesåskullejagönskamigenkyssinackenfördetärsåmysigt.

Jag kan inte låta bli att tycka att du är lite söt när du tittar på mig i smyg,

Vissa kvällar är jag helt ur balans.
Jag är alltid bra och på topp på jobbet.
Men när jag till slut kommer hem efter diverse aktiviteter så dalar min energi.
Jag fallar ihop i en liten hög och vill bara stanna där ett tag.
Orkar inte ta tag i det jag måste göra, orkar inte göra det jag vill ha gjort.
Det är lite för mycket påtryckningar från så väldigt många olika håll just nu.
Känner mig som en tom plastpåse som vinden fattar tag i, ni vet.
Precis när jag gjort en virvelvind i luften och ska landa mjukt på marken så lyfts jag upp igen, då åt ett helt annat håll.
Jag får och jag kan inte stanna.
Upp, upp och runt, runt.

Kanske är det på både gott och ont att det är mycket precis nu.
Det är en fördel att kunna gräva ner sig i jobb och gömma sig för alla de känslostormar som finns där någonstans.
Det är en fördel att vara bra på att lägga undan och skjuta bort.
Det är en fördel att skydda sig bakom muren av måsten och krav.
Jag blir allt starkare och hårdhudad.
Ja, jag vill i alla fall tro att det är så.
Stoltheten talar rakt igenom.



Längtar efter rosiga kinder och pussar i en leende mungipa.


Man ska äta mycket socker, då blir man liksom söt.



En riktigt fikadag.
Var ute hos Karin, Emil och Olle.
Olle är en riktig prins, man vill bara pussa på honom.
Tack för en fin eftermiddag!

Kryper in i en stor kofta och inser att vänner och te betyder hur mycket som helst.

Okej vänner.
Vi släpper här, vi vänder och vi lämnar.
Sätter all oro på ett litet tåg och vinkar av det på station vänddiginteom, perrong släpptagetommitthjärta.
Allting har en mening, den vägen väljer jag.
Meningen måste ha varit att få mig att inse.
Inse att jag är bättre än så här.





Om blöta ögonfransar och att dricka vin i en fönstersmyg

763 ord på en fuktig bit linjerat anteckningspapper.
Lösryckta meningar som hoppar upp och måste ut mellan snyftningar och suckar.
Virar en lock runt mitt finger, tittar utan att se.
Men i de blickarna ser man alltid mest.
Hade jag en fönstersmyg, så skulle jag sitta där hela natten, dricka vin och titta så där tomt.
Tomt uttryck men fullt av intryck.



Läppar alldeles salta och fuktiga.
Kyss de fria igen, kyss de röda.

Hjärtan på tråd



I lördags var vi på loppis.
Det var soligt, härligt och alldeles perfekt.
De är fina de här flickorna, lite som snus ni vet.


När jag plockar smågodis väljer jag de sorter jag vet att du tycker om.

Det är natt nu.
Det är natt och jag är vaken.
Kommer troligtvis att vara det några timmar till.
Det är omöjligt att ens försöka sig på att somna när tusen tankar virvlar runt, i mig och utanför mig.
Ibland kan jag nästan se dem, de virvlande tankarna, snudda vid dem med nästippen.
Virvelflickans virvlande.
Alltid.
Någon undrade om det är mina ord som cirkulerar här på bloggen.
Eller om de är tagna från någon annan vilsen flicka möjligtvis.
Men det är mina.
Mina ord, mina tankar, min ångest.
Kanske för nära och för ärligt?
Tanken har slagit ner i mig flera gånger, men jag vet inte, jag behöver det just nu.
Så jag kommer att fortsätta.

Även om det skrämmer mig lite..

Så är det med den saken.
Känner på mig att det kommer att bli ytterligare ett inlägg i natt.
Behovet av att skriva, klottra, kladda, ösa, skrika och gråta är stort.

Jag vill springa ut i natten och skrika allt som sitter fast i bröstet.

Kyss mina ögonlock, dra fingrarna genom mitt hår och säg att du ångrar allt det där.
Jag ska låtsas att jag sover.



Söndagstankar snurrar alltid mest



Kasta inte sten i glashus.

Den dag du prövar dina läppar mot någon annan.

Trasiga tankar som når längre än dem du troligtvis skänker mig.
Genomskinliga andetag som flämtande försöker nå över ytan.
Sparka på mig när jag redan ligger där livlös.
Känn ingen ånger inför agerande och känslolöshet.
Är jag en påhittad kärlekshistoria, dömd att krossas?
Är jag en dikt som någon aldrig kommer att läsa?

En naken uppenbarelse, en kylig sanning.
Tänd tusen ljus och titta långt in i natten.
Kanske hittar du alla de svar du söker skrivet i stjärnor.
Drar fingrarna mot en kall ruta och vet inte vart jag ska.
Gråter i duschen så att tårarna inte ska kännas så stora.
Vad hände med alla skratt och lyckliga känslor?
De krockade med natten och blev trasiga tankar istället.





Det kommer att dröja innan jag litar på det där som kallas kärlek.









Väntan leder ingenstans.

Fredagmorgon.
Innebär lite sovmorgon för mig, har precis duschat och tagit ut en plåt nybakade scones ur ugnen.
Älskar att äta frukost länge. Vardagslyx även kallat.
Har helt plötsligt insett vad "äntligen fredag" innebär.
Tidigare när jag jobbade mycket helger, var ledig några dagar mitt i veckan, så var fredag ingen särskild dag för mig.
Men nu förstår jag verkligen vad ni menar, vilken känsla!
Sista arbetsdagen som bara kan glida förbi och sen är det helg!

Till helgen väntar loppis i Herrljunga, promenad i solen, kalas för min bror,
dans på söndageftermiddag (har saknat mina grupper under påsklovet) och massvis med vila där emellan!
Skulle så gärna vilja ta mig till Gbg imorgonkväll egentligen.
Melissa Horn spelar på Stadsteatern och det är ju synd att missa..
Ska fortsätta klura på det får vi se om det går ihop.

Dags att dra till jobbet och arbeta av min underbara fredag!




Regina och Emma.

När. Då. Om.

När kyssen han lämnade på dina läppar sist fortfarande bränns.
När smekningen han gjorde längst med din ryggrad ännu känns.
När handen du höll fortfarande lämnar ett avtryck.
När det han brukade säga än idag är ditt älsklingsuttryck.

Då är det svårt att inte se en verklighet.
Då är det bittert att inte vara den som vet.
Då finns det inga svar som är lätta att höra.
Då förstår du inte att dina ord kan förstöra.

Om han bara inte hade kysst dig på det där viset.
Om han bara inte hade visat vägen till paradiset.
Om han hade struntat i att viska alla vackra kärleksord.
Om han slutar upp med att vara finast på denna jord.

När.
Då.
Om.

Jag vet inte vart jag vill komma..















Tystnaden den sårar

Nu återgår vi till det normala.
Efter lite ledighet (nåja, var iaf ledig påskafton och påskdagen) kör vi igen och det känns bra.
Jag gillar mitt jobb.
Det är det jag flyr in i när det råder kaos på andra plan.
Fokus ska läggas på rätt saker, annars går det inte ihop.
Därför lägger jag fokus på jobbet.
Skönt!

Något annat som jag också tar till när det inte går som jag vill,
det är promenader.
Jag har aldrig promenerat så mycket som jag gör nu.
I med musik i öronen bara och rusa iväg.
Pressa och tryck på i varje steg.
Musiken pumpar och jag rusar.
Steg, steg, steg, steg.
Efteråt kan jag andas igen.

Men som sagt.
Nu var det dags för jobb.



Varsågod "läsare", en glad bild på mig själv.

You´ve got magic inside your fingertips,
it´s leaking out all over my skin.



Jag vet att tårar smakar salt

Ett sprött silkespapper,
som känns tunt och skört mellan fingarna.
Lätt att riva och lätt att knyckla ihop.
Ju mer du kramar om det desto mindre blir det kvar av det.
Så känns det just precis i dag.
Jag sitter som i ett järngrepp och det är svårt att få luft.
Vik in alla kanter och skydda mig mot att bli skrynklig och trasig.
Gör mig hård och kantig så jag kan möta alla motgångar utan att bli liten.
Men man kan väl inte ändra på ett öde.
Rosens kronblad, fjärilens vingar.
Skapade av en anledning, sårbara av en orsak.
Ömtålig.
I dag. I natt. I morgon.







Presentgalleriet




http://presentgalleriet.se

Jag gick på allt.

Jag har de allra finaste vännerna.

Så är det bara.



Snart ska jag försöka skriva glada inlägg igen, låt mig hållas.

Utsidan och insidan

Hej bloggen.

Jag är rädd för dig.

Du vet för mycket om mig.

När livet krockade med drömmen

På en dag blev världen kantig och hård,
och min själ fick blåmärken.
På ett ögonblick blev allt fyrkantigt, stelt och vasst,
och mitt hjärta fick blåmärken.
Skadad och sårad.
Fast men fri.

Allting har en mening säger dem till mig.






Om jag blundat, hade det varit lättare då?
För du är så fin att jag slutar andas när jag tittar på dig.

Keep me where the light is

Musik.
När jag lyssnar på musik, blir jag musik.
Toner, rytmer, sång och framförallt ord letar sig in i mig och sprider sig i min kropp.
Kittlande rysningar skapas.
Rysningar som oftast menar väl men som ibland också kan göra riktigt ont.
Orden, meningarna och betydelsen.
Det där som träffar mitt i prick och som beskriver allt det jag känner.
Ord som jag själv inte har kunnat hitta, plötsligt hittar dem mig.
Det kan verkligen göra ont.
Likväl som det skänker en lättnad.

Vackra och finurliga meningar i kombination med smärtsamt bra musik.
Det får mig att smälta.



Musiken ger mig den tröst jag behöver idag.
Jag ska vara stark, jag lovar.










Var rädd om ditt hjärta, ge det inte till vem som helst.

Det är svårt att andas.
Trycket över bröstet blir tyngre av alla de obesvarade frågor som finns.
Drömmer konstiga drömmar, vaknar svettig och med gråten i halsen.
Kan inte se svaren och jag känner mig missförstådd.
Vad gör man när världen rasar?
Jo man lutar sig mot alla fina vänner.
Vänner som så gärna vill hjälpa till att bygga upp det som rasat igen.
Tack för att ni finns, det betyder allt.




Den fulaste flickan i världen

Det finns inga ord.
Finns inga ord.
Inga ord.
Ord.
Ge mig ord.


Inte alls

Jag får inte ihop det.
Det saknas viktiga pusselbitar.






RSS 2.0