Jag ska till London på fredag.

Jag har massa roligt jobb framför mig denna vår.

Jag ska klippa mig i en fin frisyr.

Jag har en härlig familj där jag verkligen kan vara emma.

Jag har en rosa alldeles mjuk trasmatta i hallen.

Jag var på en urbra fest i helgen som innehöll lösmustacher och rödvin.

Jag har världens bästa kollega och vän.

Jag har påskliljor på mitt soffbord.

Jag har nya fina strumpbyxor med hjärtan på.

Jag ska till Stockholm i april med de vackraste av vänner.

Jag dansar mer och jag älskar det.

Jag har en lillebror som är nykär och som frågar mig om råd.

Jag får så mycket fina sms nu för tiden.

Jag är kär i våren.

Jag har läst världens finaste bok och det tycker jag att ni också ska göra.
Bara titeln får mig att rysa,
Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Den är skriven av norska Björn Sortland och översatt av Gunnar Ardelius.
Jag läste ut den på en kväll, den var annorlunda och mycket vacker.



"-Dina bilder är fina, säger han. De ser ut som... bilder jag känner igen från drömmar.
- Mmm, säger målaren och ser på honom.
Han känner sig som en idiot. Allt man säger till en konstnär är väl fel.
- Är du tillsammans med någon då? frågar konstnären.
Han skakar på huvudet.
- Målar du mer vanliga porträtt också? frågar han för att undvika konstnärens blick, han ser ut i luften, törs inte se på blodfläcken på T-shirten heller.
- Du har ett så ungt ansikte att det inte är någon vits att måla av det, säger konstnären."



"Han har tänkt att han ska bjuda, han hoppas att hon tar en stor latte eller en enorm kopp exotisk te, något som kostar. Men Ingrid vill bara ha en espresso. Han tar samma sak. De betalar var för sig. De sätter sig på pallarna vid fönstret.
- Men jag tänkte att kanske...
- Ja, jag hade...
De pratar i mun på varandra. Han tänker att det kan vara ett bra tecken eller ett dåligt tecken.
Hon har i alla fall hållit avtalet. Han tänker att det är helt otroligt att hon kom.
Han försöker dölja hur glad han är, men vet inte om hans kropp klarar av det, han hör att han pratar med lite högre röst än vanligt."

Det handlar om att veta, att man gör någon lycklig.
Med sin blotta existens.

Underbara lördag.
Jag mår fint.
Och i natt ska jag trottoardansa.

Har börjat om detta inlägg tjugofyra gånger.
Så mycket ord som snurrar men jag kan inte länka de samman så att det ger er någon mening.
Fast när jag tänker efter så gör det kanske aldrig det ändå.



Knackar på dörren till världen.
Men får inte riktigt komma in.
Även om jag välkomnats flera gånger.

I dag vill jag äta våfflor med grädde, sylt och socker.
Sen skulle jag vilja krypa ner bland mina nya blommiga täcken,
och läsa om mina favoritböcker.
Tre gånger, helst.

Drömmer mer.

Han såg på henne att tårar brände bakom hennes tunna ögonlock.
Han såg det på det tillgjorda leendet och på de spända händerna.
Att han hade den där makten att göra henne så ledsen skrämde honom.
Han visste att han var världen för henne och att hon hängde upp för mycket på honom.
Men hans värld var för utstakad och den hade inte rum för hennes hängivenhet.
Hon lade en hårslinga bakom örat och skrattade åt någonting han sa.
Ihåligt och alldeles för gällt för att vara på riktigt.
Han kunde älska allt med henne.
Men han var på väg.

Men.
Vad händer den dagen du går?
När balansen bryts?
När vägen delar sig?
Ska min tid stanna eller väljer jag då en annan?

&

Jag ville säga så mycket men jag var rädd för att orden skulle göra luften allvarlig.
Så jag skrattade istället och stängde in hjärtat i bröstburen igen.

&

Varför ser du inte mig och varför får inte jag se dig?
Det är så tydligt att det blir otydligt.

&

Men egentligen tror jag att alla dagar är gjorda för kärlek.
Det är bara du som tror att de är gjorda för andra saker.
Som sport och sånt.

&

Känslan som kryper uppför ryggraden kan beskrivas ungefär så här,
Som att springa ifrån men ständigt komma allt närmre.

Jag kan längta dit.
Till din famn, flera gånger om dagen.
Och även om du inte längtar hit.
Så känns det ändå, alldeles fnittrigt i magen.

Jag målar om i min lägenhet.
Jag ska göra den till mitt lilla slott.
Jag ska strunta i vad andra tycker och göra precis som jag vill.
Plocka in vackra saker och sätta upp fina foton.
Tända vaniljljus och köpa massvis med kuddar.
Så ska det bli.

Jag längtar efter vår mer än någonsin.
Vad tror du om att låta det bli så också?
Tid för vår.
Vårtid.
Vår tid.





Har en liten mini-spellista till er, jag kallar den.
För att du är du även om jag är annorlunda.

Förattallatyckerattdetärrättfastdetbaraärfelochförattjagtyckerattdetkännsfintfastdetbaraärfult.

One day I caught myself smiling for no reason,
then I realized,
I was thinking of you. 

Kastar bort tankar jag inte har tid att tänka.
Väljer bort att längta till och inte minst från.
Sorterar känslor och stoppar undan ögonblick i små vrår.
Bygger upp och bygger in den genomskinliga naiviteten.

För jag blir aldrig så liten som när jag skalar av mina lager.
Jag blir aldrig så förvirrad som när andetag möter hud.
Prestationsångest i kollison med kontrollbehov.

Och allt jag vet just då,
är allt jag inte vet just nu.

Jag kan inte balansera eller förstå mig på.
Det är helt fantastiskt underbart farligt för mig.

Och det är lite konstigt ändå.
Att det man vill ha närmast inte alls är något man har nära.

Hon lät fingrarna försiktigt röra vid hans nyckelben.
Hon ville kyssa honom precis där hennes fingrar spelade
men var rädd att de lättaste kyssarna skulle väcka honom.
Lakanen var så frasiga att de påminde om maräng.
Utanför vindsfönstret såg hon tydligt stjärnorna
och månen gav rummet ett ömtåligt sken.
Han sov och hon var klarvaken.
Kontraster och olikheter tog sig ännu ett uttryck.
De var för lika olika unika.
Alltid för nära för långt bort.

Ännu en vacker solskensdag.

♥ Pojkar med lockigt hår

♥ Soliga marsdagar

♥ Prickiga strumpbyxor 

♥ Blomsterbud på födelsedagen

♥ Framtid och nutid

♥ Långa nätter med fin musik

♥ Bubbelkvällar med skrattattacker

♥ Vårens första fräknar

♥ Påriktigtkramar

I dag har jag fotat en fin tjej,
varit på födelsedagsfirande och tänkt på våren.

Men nu skulle jag mest vilja krypa in i en stor varm kram och så där.

Godnattlistan.

Det finns en längtan som möblerar om i mitt bröst,
och tar sig uttryck i långa blyertsmeningar överallt.
En saknad som väcker mig klockanmittinatten
och en hålighet som jag fyller med kortsiktighet.
För du har satt spår i mitt rum för kärlek,
sagt ord som satt sig fast under mina ögonlock.
Jag kan inte sudda bort det du en gång skrivit på min hud,
och jag kan inte stänga av en viss magnetism till dig.
Jag skulle kunna skriva tusen ord och sen tusen till.
Men.
Vad gör det för skillnad?
Egentligen.

Ena sekunden där,
andra sekunden långt borta i drömmar och favortikapitel.