När kyssen han lämnade på dina läppar sist fortfarande bränns.
När smekningen han gjorde längst med din ryggrad ännu känns.
När handen du höll fortfarande lämnar ett avtryck.
När det han brukade säga än idag är ditt älsklingsuttryck.

Då är det svårt att inte se en verklighet.
Då är det bittert att inte vara den som vet.
Då finns det inga svar som är lätta att höra.
Då förstår du inte att dina ord kan förstöra.

Om han bara inte hade kysst dig på det där viset.
Om han bara inte hade visat vägen till paradiset.
Om han hade struntat i att viska alla vackra kärleksord.
Om han slutar upp med att vara finast på denna jord.

När.
Då.
Om.

Jag vet inte vart jag vill komma..