Livet är en snurrig bergodalbana. Det har jag konstaterat. Fast bergodalbanor finner man o andra sidan undehållande att åka, livets upp och ner svängar däremot är inte alls lika roliga att delta i alla gånger. Just nu kan inte min bana välja vilken väg den ska tag. Den ändrar sig om vart annat och ändrar färdriktning, detta gör mig yr och alldeles vimsig. När ska jag få åka det stillsamma parisehjulet?

Min vecka består av jobb,jobb och åter jobb.