´
Sparkar på orden och handlingarna som gör ont.
Förbannar mig själv för att jag sitter och letar fram gamla kapitel från då.
Inget har berört mig fram tills nu.
Nu när andra känslor vill befinna sig i hela min kropp.
När fina fjärilar vill bo i min mage och karuseller vill snurra i mitt hjärta.
Då kryper det förflutna tillbaka och gnager långsamt därinne.
Påminner mig om hur ont det också kan göra,
hur överrumplad man kan bli och hur ensam ändå måste vara stark till slut.

Denna kväll ska jag mest gå runt och mysa i mina raggsockar,
dricka varm choklad och vara kreativ.

Tankarna finns där.
För det kommer att komma en tid.
Då jag kan gå tusentals fotsteg,
men ändå inte komma nära.

Händer på hud.
En puss på en kind.
Fingrar genom hår.
En fjäderlätt beröring.
Och viskande röster i natten.

 Mjuka läppar på nyckelben.
Ett skratt genom luften.
Vimmelkantiga kyssar.
En hand att hålla.
Och ett ljust mörker.

Längtar.


 

Jag ramlar tillbaka till de där små ögonblicken.
Speciellt det där fina när han sa "kom, kom nära."

Jag har byggt upp mina murar,
så som jag var tvungen att bygga dem.
Oigenomträngliga.
Så när någon knackar på andra sidan,
backar jag än längre in i mina tysta hörn.
Det krävs en tid.
Men ingen oro.
För den tiden har redan kommit.

Det doftar kaffe och mys här hemma.

Överraskande kom han och svepte bort mig,
 till någonting jag inte visste att vi måste ha skapat redan innan.
Ett andra möte men ändå det allra första av fler.
Och vem har skrivit vår historia?
Det måste ha varit någon som vill oss båda det finaste av världar.
För solen stannade kvar och andra kan se den i mig.



Denna kväll har jag läst fina saker.
Skrivit ner tankar på ett papper.
Filurat och grejat med min nya kamera.
Gjort höstigt god tomat- och basilikasoppa.
Och lyssnat på den här spellistan.


Höst. Sol. Steg. Ögonblick. Myggbett. Utsikt. Frågor. Svar. Händer. Blickar.

Lite till ska jag spara på alla ord som bubblar.
Jag kan vara rädd för att allt ska visa sig vara overkligt om jag säger dem.

 

Och allting var precis så där rätt, ni vet, som i en saga.

Jag såg en film och den var magisk.
Se Benjamin Button.
Ja, gör det.

Vill ha fjärilar i alla gropar.

Just nu behöver jag egentligen göra allt det där jag måste göra.
Men jag känner inte för det precis.
Det finns ju så mycket andra fina saker att pyssla med.
Som att filura på det finurliga som händer ibland.



Titta så fin en himmel kan vara klockan alldelesförtidigt.

Förresten tycker jag att alla pojkar borde ha
stora stickade tröjor på hösten, de blir farligt attraktiva då.

EmmaEmmaEmmaEmma.

Jag har hamnat i fel fas med livet.
Är lite för trött, lite för lat, lite för liten och lite för otillräcklig.
Vill bara krypa in i varma koftor, mysa runt i raggsockar.
Dricka litervis med te och tända ljus i alla hörn.
Strunta i alla måsten och alla krav.
Sova, drömma och sova lite till.
Jag måste komma ikapp på något vis.
Jag orkar bara inte komma på hur.




Tills dess myser jag som aldrig förr, det är jag värd.

En varm längtan.
En hunger och en törst.
Vill vakna bredvid och säga välkommen till din morgon.
Kanske ta en dag och göra den till vår.
Sno åt oss tid och himla med ögonen åt klockslag som passerar.
Krypa in i varma famnar och ägna hjärtslag åt andetag.
Blunda men se allting klarare än innan allt det nya, eller gamla.
Hungra, törsta, längta.
Behoven behöver behov.

Det har varit en fin kväll och snart kommer den nya årstiden.
Därför har jag döpt min lilla spellista till:
Hösten kommer snart och du kan få kyssa mig här bland röda löv.


Och sen undrar han om jag har sett den där filmen.
Och jag smälter lite till.

Jag tog en promenad i min nya stad.



Med slitna sköna skor ville jag se hur det ser ut där jag bor.



Och himlen ovanför var skimrande i finaste nyans.
Och jag kände att jag var där och att jag fanns.

Det finaste ord i världen måste vara
vattenpuss

Ge mig dig och din varma hud.
Ställ ditt hjärta nära mitt.
Och gör en tavla av de ord som viskas.

Jag är så sugen på att pyssla.
Vill skapa, skriva, måla, fota och fixa med en massa.
Har tusen idéer som jag skulle kunna och också vill ta tag i.
Men dagarna med dess alldeles för få och snabba timmar räcker inte till för mig.
Jag måste komma på ett knep för att få tid till att läsa fina böcker i mängder.
Skriva alla de ord jag vill få ner på vackra papper,
 och spara tills jag blir gammal och kan minnas dem.
Se vackra filmer och inspireras av musik och kultur.
Plantera blommor och göra kollage med mina finaste bilder.
Gå långa promenader med favoritlåtar i öronen och sedan komma in igen med äppelkinder,
och skapa min egen musik.
Baka bröd, muffins och kakor i mängder så att jag kan bjuda mina vänner på fika när som helst.
Pyssla med smycken och berlocker, skriva en bok om en kärlek.
Jag måste få tiden.
Det bara är så.

Har haft en ostabil dag.
Vi balanserar med en stor kopp te och musik i mängder.
Här delar jag med mig lite av alla favoriter.

Ibland känns det som ett bra alternativ att stänga av en hel dag, krypa ner under täcket och fly ifrån allt som heter verklighet.

Jag har nog missat att sommaren faktiskt tog slut.
För mig hann den inte ens börja.
Är alla chanser för liggaigräsetsomkittlarmendetgöringetförjagfårskrattameddigdagar slut nu?

Har ändrat i mitt rum, min trygghet och min själ.
Men har nog hittat lite mer rätt nu ändå.
Min pappa sa så fint den dagen då jag flyttade:
"Du reser för att söka något som är livets väg.
Du finner den om du vill komma hem."
De orden plockar jag med mig, och sparar bakom örat.

Vänner, här har ni musiken jag lyssnar på just nu.

God natt.