Ibland kan jag fundera över om jag funderar för mycket,
och så funderar jag lite till.

Nu kommer ett text om fjärilar i magen och sådant som är alldeles sockrigt och sommarmorgonsfint. Ni kanske tycker att jag tjatar och är lite kärleksfånig så där men det gör mig faktiskt ingenting.  Idag får ni sucka lite åt min förälskelseeufori och galenskap.
Jag har så mycket känslor att jag måste få dela med mig lite av dem.
så.är.det.bara.så.ni.vet.mina.små.blåbär.

För bara några månader sedan, några få dagar, inte ens en liten bit av en livstid,
visste jag ingenting om hur det är att se in i ögon som talar.
Jag visste ingenting om hur det är att känna med hud, blod och andning.
Jag hade ingen aning om hur det känns att inte kunna hålla händerna borta från en existens,
hur det är att vakna med en lyckokänsla som skapar tårar som man inte bryr sig om attt gnugga bort för att det känns så fint mot kinden.
Jag visste inte hur bra det kunde kännas i magen av att stå på ica och köpa ett schampo med herrdoft eller se hans tandborste stå bredvid min i mitt badrumsskåp.
Jag hade ingen aning om hur det är att stå på en tågstation i en ny stad och vara hjärteorolig och lite vilsen för att han kom lite försent. 
Inte visste jag heller hur det skulle vara att tänka på exakt samma sak samtidigt och säga det på samma gång för att sedan skratta och drunkna i kyssar för allt det magiskt knasiga.
Jag visste ingenting av det jag vet nu.
Jag visste bara det jag trodde och gud vad jag trodde fel.

I dag drömmer jag om ett vackert hus, en frodig trädgård och min framtid.
Faktiskt.













Pics weheartit

Picture by me