På en dag blev världen kantig och hård,
och min själ fick blåmärken.
På ett ögonblick blev allt fyrkantigt, stelt och vasst,
och mitt hjärta fick blåmärken.
Skadad och sårad.
Fast men fri.

Allting har en mening säger dem till mig.






Om jag blundat, hade det varit lättare då?
För du är så fin att jag slutar andas när jag tittar på dig.