Trasiga tankar som når längre än dem du troligtvis skänker mig.
Genomskinliga andetag som flämtande försöker nå över ytan.
Sparka på mig när jag redan ligger där livlös.
Känn ingen ånger inför agerande och känslolöshet.
Är jag en påhittad kärlekshistoria, dömd att krossas?
Är jag en dikt som någon aldrig kommer att läsa?

En naken uppenbarelse, en kylig sanning.
Tänd tusen ljus och titta långt in i natten.
Kanske hittar du alla de svar du söker skrivet i stjärnor.
Drar fingrarna mot en kall ruta och vet inte vart jag ska.
Gråter i duschen så att tårarna inte ska kännas så stora.
Vad hände med alla skratt och lyckliga känslor?
De krockade med natten och blev trasiga tankar istället.





Det kommer att dröja innan jag litar på det där som kallas kärlek.