Liljekonvalj är sommarens finaste doft
Har haft en skön eftermiddag i solen med läsning, bubblor och ordfrosseri.
Blir alldeles pirrig i kroppen av det fina vädret.
Har jobbat hela helgen olyckligtvis men också lyckligtvis beroende på hur man ser det.
Det går bra nu, vi klarade säljmålet för maj och jag är stolt.
Min kväll var även den väldigt fin.
Morsdags-mys uppe på sommarhemmet och sen en skön långpromenad på kvällen.
Vet ni, i natt ska jag titta på "500 dagar av sommar".
Verkar vara en film helt i min smak.
Kärlek, lycklig och olycklig.
Mums!
I morgon är jag ledig från jobbet men har en dag helt i Kavats tecken.
Blir väldigt bra det här, det känner jag på mig.
Jag älskar ju att slå in paket och pyssla av alla de slag.
Här var mina godingar till kära mamma.
Sov sött vänner!
Försvara det lilla egna.
Någon såg en spricka i kristallen och pekade på den.
Drog ett finger över den ihoplimmade delen.
Upplevde ojämnheten och bedömde värdet.
Synad i alla sömmar och till slut avslöjad.
Är det så tydligt?
Lyft upp mig och pussla ihop varenda liten bit.
Ett tummat hjärta.
De små guldkornen i kombination med blåbärste fick göra min kväll.
Nu ska jag duscha mitt trulshår och sen ska jag måla tånaglar röda.
Greppar nog pennan eller läser några rader innan sömnen sätter in.
Jag tänker varenda dag att just i dag är den dag jag kommer ramla in i dig på det mest oväntade ställe.
Sätta hjärtat i halsgropen och veta precis vad jag ska säga utan att säga det.
En liten spröd vädjan
Krossa inte flickors hjärtan, för de är så otroligt svåra att laga.
Sårade flickor har en förmåga att älta orden de fick höra, om och om igen.
Skadade små flickhjärtan kan inte sluta picka argt och smärtsamt där innanför.
Och vet ni, att en ledsen flicka strör lätt salt i sina upprivna sår,
lär sig alla fantastiska sms utantill, fast det gör ont i varenda liten vrå.
Det brustna hjärtat i en flickas kropp gör sig påminnt varje gång ni ropar hennes namn.
Så ropa inte på hennes hjärta om ni inte är beredda att laga det.
Fast ett flickigt hjärta som krossats av en pojke blir sällan lagat av densamme.
Förstör inga finfina flickor med drömmar om kärlek.
Lova inte någonting ofantligt ni inte kan hålla.
Flickor är mystiska och deras hjärtan är ömtåliga som glas.
Så snälla pojkar.
Kasta inte sten i glashus.
En trasig ögonfrans på din kind.
Skulle vara skönt med en romans. En kärlek. En lek med kär i.
Dela någonting fint, tvåsamhet istället för otrevlig ensamhet.
Somna i en kram och strunta i att det är lite för varmt egentligen.
Vakna av hans närvaro och väcka honom med en puss på örsnibben.
En puss blir till flera och vi försvinner i ett hav av pussighet och händer som söker.
Läser morgontidning i sängen och varandras horoskop för att se hur dagen kommer att se ut för den andra.
Jag kommer ihåg när han sa så till mig. Hjärtat blev alldeles varmt och mysigt.
Frukost som äts alldeles för sent för att vi spenderat morgonens timmar i sängen,
panna mot panna, hjärta mot hjärta.
En hand över köksbordet som möter den andra.
Mäter våra händers olikheter och undrar om det alltid kommer vara vi.
Blickar som hela tiden söker nya ställen att utforska och han nynnar en låt som jag gillar.
Jag behöver inte bry mig om att håret är alldeles trolligt för jag vet att han tycker om mig ändå.
Jag behöver inte fylla tystnaden med ord för den säger så mycket mer.
Jag behöver bara vara precis den jag är för det är därför han är precis där han är.
Framför mig, i en drömvärld. För det är just vad det är.
En dröm, en fantasi, en overklighet.
Någon gång ska det nog bli verklighet, för jag tror att jag är ganska bra på det där.
Kärlek.
I alla fall idéen om den.
Ser något som inte finns
Besvikelser.
Varför skapar jag alltid så skyhöga förväntningar?
Det bästa vore väl att bara låta allting vara.
Inte vända och vrida så på den lilla värld jag lever i.
Om.. Hur skulle det bli.. Men om jag skulle..
Stopp, stanna och låt allting bli bra,
av sig självt någon gång.
Det går nog ska du se.
Känns som att det brinner lite i mig idag, jag behöver få ut ord och känslor.
Ska nog fatta pennan och dricka tusen koppar vaniljte i natt.
Jag vet inte vad jag fick för mig, trodde att jag kunde leva på något överspelat.
Jag antar att jag hade fel.
Det flyger små hjärtan där ute.
Jag älskar dig du härliga dag.
Som en puss som smakar hallonbåtar.
Ungefär så fint.
Blundar lite för ofta just nu.
Jag samlar på dem.
Vilket hemskt fint ord förresten, finurligt.
Komochsättdighärhosmigsåskajaggedigvärlden.
Vet du vad en kyss på en axel betyder?
Att falla för någon.
Jag faller för dig, du faller för mig och vi faller ner och slår oss.
Pladask och pang och aj vad våra hjärtan fick blåmärken.
Men vi reser oss för att göra det igen.
Igen, igen och igen.
Fall på fall.
Varför?
Är det i själva fallet som tjusningen gömmer sig?
När vi greppar efter osynliga händer?
Tyck synd om mig hit, tyck synd om dig dit.
Vältra sig i sorg och självömkan.
Nej, jag har bestämt mig.
Jag ska inte ramla omkring, ner eller upp något mer.
Fast eller jo.. kanske snubbla lite på en kvist eller så..
Längtan efter sommar och kärlek
Kära sommar, kom och hälsa på mig snarast är du snäll!
Jag vill ha solvarma läppar och bruna axlar i en blommig sommarklänning.
Nyplockade söta smultron som äts upp en skön kväll på bryggan.
Låt mig svalka mina fötter i den ljumma vattenytan och dra fingrarna genom solblekt hår.
Kisa mot solen, känna värmen på mina kinder och höra vattnet klucka som den finaste bakgrundsmelodi.
Plocka blommor under en skön kvällspromenad och sitta på en bänk någonstans och prata om livet.
Fläta samman mina fingar med dina och kyssas lite för länge någonstans.
Låt min sommar bli så fantastisk som jag vill att den ska bli.
Vackra sommar, jag väntar på dig!
Smultronläppar på rosigt kindben
För att inte tala om stolt.
Jag är riktigt nöjd och stolt över mig själv just nu!
Har haft en otroligt utvecklande vecka och jag hungrar efter mer kunskap.
Jag njuter verkligen av att få lära mig nya saker eller fördjupa mig i olika områden.
Sammanfattningsvis så har det varit en sjukt bra vecka!
Ge mig en kopp kärlek och sju sorters kyssar.
Jag var tvungen att gå ut och gå mitt i natten.
De som jag stoppat undan ett tag i någon vrå långt där inne.
De som jag gömt så väl, för att jag inte har velat hitta dem.
Jag har lindat och lindat och lindat.
Det ska bli bra, det blir bra, det är bra.
Ilskan växte sig stor och blev till slut tårar på kinden, halsen och i håret.
Flod av stilla tårar och ett helt hav av tomhet.
I tankarna vrålar jag ut allt som sitter fast och kräks upp allt det onda i magen.
Försvinn för fan. Du och det du har gjort.
Men det är klart, du hör inte ett inbillat skrik eller ser mig osynligt springa uppför din trappa.
Att vara arg och slåss mot huggen i hjärtat.
Att känna ilska och kvävas av sin egna tankar om ensamhet.
Det går inte.
Det är bara att ge efter.
Ta slagen och sparkarna.
Du blir starkare sen.
Fingerspetsar som rör vid varandra är fint.
Det var vänligt och varmt men det blev is på tunn hud så plötsligt.
Och då talar jag inte om vädret.
Snart ska jag blogga längre.
Jag är bara tom just nu.
Orden som brukar fylla mitt inre kommer inte till mig.
Springer men halkar, lite så.
Guldglitter i ögonen.
Se mig.
Mig.
Bekräftelsebehov.
Allmänt problem eller personligt dilemma?
Ren och skär panik över att inte bekräftas.
Se mig, rör mig och gör mig viktig.
Prata om mig och sprid mig vidare.
Så frön i andras ögon och låt mig växa där inne, i glitterglansen.
Plocka fram mig i leendets skimmer och lyft mig i det bubblande skrattet.
Att vara genom någon?
Nej, att vara någon med någon.
Emma, du svamlar.
Krama mig, krama mig, krama mig.
Nej, ge mig en äng med mjuka vallmoblommor i magen istället.
Blommig klänning mot solkysst hud.
En vacker men ful dag.
Jag har svårt att få luft.
Det känns som att jag ser allting utifrån.
Jag ser mitt liv som jag ser en film.
Tittar på henne lite i smyg, den där flickan.
Jag vet vad hon gör, jag vet vad hon tänker.
Men hon vet inte att jag vet.
Observerar och analyserar.
Det blir aldrig som man har tänkt sig, heter det visst.
Och jag hatar det.
Jag vill ha kontrollen, jag vill organisera och jag vill bestämma.
Jag går på lina.
Balanserar på en tunn lina, har en sån där tyllklänning och rosa paraply.
Jag kan falla åt den ena sidan, och jag kan falla åt den andra.
Men jag fortsätter balansera.
Ska bestämt befinna mig någonstans där mittemellan.
Ge dig inte, då tar du slut.
