Vi är alla stjärnor, på en vinterhimmel.
Nu börjar det.
Livet.
Skulle aldrig tappa bort dina skratt.
Tänker att det kommer andra dagar att glittra på.
Mitt hjärta i din hand.
Där är hon som föll för honom.
Där är han som föll isär.
Där går flickan som fick falla,
om hon sa att hon var där.
Inte min bild men den är galet vacker.
Snart ska jag fota mer, jag längtar så.
Ni är fina, mina läsare.
Tycker dock att ni kan kommentera mer.
Skriv vad ni längtar efter mest, precis just nu.
Ni får en mysig spellista som tack!
Vem kan bestämma en känsla?
It sparkles when you whisper my name in the morning.
För att en tid bara är en tid.
Jag längtar efter vår och kanske bara lite kärlek.
En vår, en gång, en saga.
Genomskinligt regn över hemliga handlingar,
och långa ögonkast som skvallrar om lust att älska.
Sökande händer, nervösa skratt vilka lämnar avtryck på själen.
Varma, eviga skrattavtryck.
Och överallt, strilande vårregn på tygskor.
En oro i bröstet om likvärdiga känslostormar.
Vilja, våga, vinna.
Nej vi lämnar det stora i staden Ingenstans.
För där var allt på riktigt låtsas.
Och överallt, betryggande vårregn på tygskor.
.
I våra djup ligger sanningarnas sanning.
Vågar vi någon framtid att dyka tillsammans?
Allt jag vill ha är det som kan vara.
Vi står på olika sidor.
Ser varandras springande ryggtavlor.
Aldrig för nära, aldrig på riktigt.
På olika sidor om verkligheten.
Så långt bort från det som berör som möjligt.
Låt det inte stanna vid allvar.
För då kan vi inte springa mer.
Mellan tummade blad i boken.
Det kryper i kroppen.
Snart kan jag andas.
Denna dag var hemskt konstig.
Men nu är den fin igen.
Föreviga bakomtiden.
Kanske är det så,
att det enda jag vill är att spatsera.
Strosa på nya gator en hel dag.
I andra städer, i andra väder.
Lyssna på gatumusikanter och sitta på parkbänkar.
Möta människor jag aldrig mött förut.
Sitta på fik och se på kärlekspar en hel evighet.
Det skulle vara fint.
Precis just nu.
Vänner, här har ni en spellista att drömma till.
Han är för mig, alltid.
Jag vill plocka med mig kameran och en termos med varm choklad.
Gå ut i vackra vinterlandskap och föreviga de känslor som finns i mitt bröst.
Jag är sprallig och fylld av virvlande bubblor som rusar igenom kroppen.
Vill, vill och vill.
Sporadiskt
Allting glittrar ikväll och det är kallt så nästippen fryser.
I magen ligger en känsla av förväntan och otålighet.
Genomskinlig vinterdag.
Han håller hennes utsträckta hand och tänker på hur barnsligt söt hon är när hennes kinder blir röda av inlevelse och vinterfrost. Äppelkinder.
Vi kan klara allt. Du vet det va? Säger hon, samtidigt som hon gör en skrattande lyckosnurr där uppe.
Ja, det vet jag. Svarar han.
Fast han egentligen vet att det de har är för skört. För ömtåligt.
Han visste det från början. Glas, dömt att krossas.
Det är därför han inte vågar titta på henne för länge varje gång de ses.
Blundar när de kysser varandra, sänker blicken varje gång hon söker hans.
Glas och kristall. I bitar.
När han kommer hem kastar han sju vinglas på köksgolvet. Han går barfota över krosset och låter smärtan läka det som känns så förkrossande där inne.
© Emma Johansson
