Det är natt nu.
Det är natt och jag är vaken.
Kommer troligtvis att vara det några timmar till.
Det är omöjligt att ens försöka sig på att somna när tusen tankar virvlar runt, i mig och utanför mig.
Ibland kan jag nästan se dem, de virvlande tankarna, snudda vid dem med nästippen.
Virvelflickans virvlande.
Alltid.

Någon undrade om det är mina ord som cirkulerar här på bloggen.
Eller om de är tagna från någon annan vilsen flicka möjligtvis.
Men det är mina.
Mina ord, mina tankar, min ångest.
Kanske för nära och för ärligt?
Tanken har slagit ner i mig flera gånger, men jag vet inte, jag behöver det just nu.
Så jag kommer att fortsätta.

Även om det skrämmer mig lite..

Så är det med den saken.
Känner på mig att det kommer att bli ytterligare ett inlägg i natt.
Behovet av att skriva, klottra, kladda, ösa, skrika och gråta är stort.