En vår, en gång, en saga.

Genomskinligt regn över hemliga handlingar,
 och långa ögonkast som skvallrar om lust att älska.
Sökande händer, nervösa skratt vilka lämnar avtryck på själen.
Varma, eviga skrattavtryck.

Och överallt, strilande vårregn på tygskor.

En oro i bröstet om likvärdiga känslostormar.
Vilja, våga, vinna.
Nej vi lämnar det stora i staden Ingenstans.
För där var allt på riktigt låtsas.

Och överallt, betryggande vårregn på tygskor. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0