När hösten kom ifatt mig och gömde sig igen.

Det kliar i fingrar, det värker i bröst.
Snart måste jag leva, det är redan höst.
Ibland kan jag känna, att livet är för kort.
Ibland kan jag vilja att allt ska gå för fort.
En tunn text om inget är allt jag har idag.
Ett andetag i dimman, vad är det som är jag?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0