Vi möts i gatuhörnskyssar och trottoarregn. Dansar samma visa och vill allting lite för snabbt. Följer trevsamt med hem till en evighetsmorgon, lämnar en frågvis ton kvar att överleva efteråt.
Det är när vi är för nära som det blir för nära. Det är när vi lämnar kyssavtryck på axlar som det känns för stort.

När vi inte längre kan stå i samma rum utan att hjärtan stannar och andetag blir för fyrkantiga. Det är då jag måste rymma till en egen vrå för att hitta tillbaka till en början och en dåtid. För det är det enda jag kan och det är där jag är överallt och innanför.

För många blickar från dig skapar för långa meningar från mig. Kontroll och självbehärskning är en sagostund för vilsna själar och tomma gaderobsskåp. Fiktivt och hjälplöst suckande. Du är för verklig, det kommer att göra ont någon dag.

Vi vet inte riktigt om varandra ännu och vi kan bara vara det vi vill. Tiden står still för att jag sväljer alla minuter. Sparar på magkänslor och tårar under ögonlock. Kanske kan vi dansa in i varandra när ingen ser på. Kanske kan vi smälta in i mängder och andra. Men än så länge fastnar vi inte utan vi håller oss. Till gatuhörnskyssar och trottoarregn.