Där ensamheten bor biter kylan alltid mer.

Jag fryser.
Inuti och utanpå.
Vill bli omsvept av värmande ord.
Insvept i tankeläkande duntäcken.
Bli omsorgsfullt inslagen, som ett paket med tunga sidenband.
Omges av upplyftande energier som värmer till skratt.
Och tinas likt det hjärta som smälter vid kärlek.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0