Fredag, snart lördag.
Jag är trött och jag är frusen.
Har varit en konstig och krävande vecka.
Kom hem från Stockholm med en enorm energi men allt eftersom veckan har gått så  tappade jag den och glömde att plocka upp den igen.
Eller var det snarare så att någon tog den ifrån mig?

I morgon blir det jobb på dagen, sen lite fika med vänner på eftermiddagen och senare lutar det åt fest.
Så visst ser ut som att det kommer att bli en trevlig lördag, vi får hoppas att den kan ge mig min energi tillbaka.
Jag behöver vara på topp, det är nu det händer saker.
Går allt vägen så kommer jag att bli riktigt nöjd med tillvaron kan jag säga.
Man slutar aldrig att förvånas, och det i positiv bemärkelse denna gång!

Återigen sitter jag här mitt i natten.
Jag ska ta en dusch för att bli av med den iskalla kylan.
Mina grannar måste tro att jag är galen som alltid duschar så sent.




Att följa sitt hjärta.
Det låter som den allra enklaste vägen, den självklara.
Det enda alternativet.
Varför känns det då så svårt?
Kan det vara för att hjärtat inte tänker efter först?
Hjärtat kan hejdlöst rusa och dumdristigt falla.
Falla nedför det stup som borde ha uppmärksammats.
Som hade noterats vid eftertänksamhet.
Men hjärtats röst är stark.
Och vi faller, gång på gång på gång.