Ge mig någon som tar hand om mig när jag är minst på jorden.
Någon som sätter sig bakom mig, kramar mig länge och vilar läppar mot nacke.
Som kysser bort mina salta tårar och säger att jag är och att jag finns.
Någon som är så fantastiskt äkta och nära att jag kan säga varenda liten ihopknycklad tanke.
Som svarar med kloka ord utan klyschor eller tillrättavisningar, ord som bygger bo i mitt hjärta.
Kom till mig, du någon, som skriver fånigt söta lappar och lägger i min jackficka.
Som har gjort iordning smörgåsar och te när jag kommer hem sent en kväll.
Som jag kan vara precis så där fånig med som jag faktiskt är när jag är övertrött.
Någon som kallar mig hjärtat i varje mening och verkligen menar varenda stavelse också.
Som bokar in tivolibesök och fina konserter för att denna någon vet att jag gillar sånt där.
Ge mig någon som river ut tidningsartiklar för att han tror att jag skulle vilja läsa dem.
Någon som viskar att jag är finaste just i de sekunderna jag behöver höra det.
Som är just allt det där som man egentligen undrar är på riktigt.

Jag vet inte, men jag behöver stabilitet nu, flyger för mycket.