Ibland önskar jag att jag var en spännande och svår person.
En mörkhårig skönhet med svepande lugg och bruna, djupa ögon.
Med ett svårtolkat finurligt leende på läpparna och en cigg med röda läppavtryck.
En blick som är så där attraktivt onärvarande men så påtagligt närvarande där inne ändå.
En fåordig jagskitervälivaddutycker-utstrålning som drar till sig pojkar med lockigt hår och dikter i bakfickan.
Höga klackar och ett glas rött i ett ensamt hörn, avslappnade axlar och ögon i natthimlen.
En oigenomtränglig mur av självkänsla och ett torn av svårhet att förstå sig på.
Nonchalerande uppsyn men ett lockande, inbjudande skratt.
Hemlighetsfulla ögonkast mot allvarliga män i kostym och röda läppar igen.
Oskyldiga flörtar men romanser svarta som synden.

Säg hej till mitt alter ego - i egen hög person.