I dag är jag ynklig. Jag är sjuk och extremt trött. Hade tänkt ligga flera timmar för länge i min sköna säng, men måste åka in och jobba. Frustrerande. Sådana här dagar vill jag bara krypa upp i en soffa, gosa in mig i en filt med tusen koppar vaniljte och se på en sorglig film eller två. Bara för att få vältra mig i tårar och mitt vemod genom andras tragedier. Tyck synd om mig här ja. Och sen det där att man är ensam. När man är sjuk vill man inte vara det, alls. Då ska man få tröstande kramar i överflöd, sova i någons knä, tinningsmassage för att bota huvudvärken, fingrar genom hår och fina uppmuntrande ord. Men nej, jag är fortfarande lika ensam och jag ska fortfarande jobba. Skittråkigt inlägg jag vet, men idag är allt bara fel och fult.