En kyss bakom örat, där nästan ingen varit.
Om ni inte kan somna eller om ni kanske precis har vaknat.
Här är i alla fall lite musik att mysa till.
Får jag vara din söndagmorgon?
En gnista.
Sprakande och vibrerande.
Tänds eller släcktes aldrig?
En egenhet.
Ingen kan det vi kan om vi.
Och det är fint.
Luften är full av glittersol
I dag är det en bra dag.
Jag är nämligen ledig.
Tillbringar därför min morgon i sängen med mysfrukost och en god bok.
Och spenderar en stund på att välja kläder.
Mys, mys, mys!
Ha en fin dag vänner.
Jag plockar med mig dig, smultronros.
Så var vi där.
Framför, innanför och inför något oskrivet.
Att sitta på en kall stenmur och andas in sommarregnig asfalt.
Se upp mot himlen och känna blickar som letar upp gömställen att kyssa.
Leka med tankar om en morgon fylld av ögonblicksstunder.
Rita hjärtan med fingrar på en rygg, sudda ut ord med kyssar och sova lite till.
Tillbaka till nuet och där var vi, kall stenmur och nervösa skratt.
Lite för många ord om en oro, men de fick sägas och det var nog bra.
Förväntningar i sommarluft och hand på en annan hand.
Möte av blickar leder till möte av sökande läppar och känslor i bröst exploderar.
Hand mot kind och en viskning som sparas i hjärtat.
Kall stenmur och asfaltsdoft.
Magi.
Framför, innanför och inför något oskrivet.
Att sitta på en kall stenmur och andas in sommarregnig asfalt.
Se upp mot himlen och känna blickar som letar upp gömställen att kyssa.
Leka med tankar om en morgon fylld av ögonblicksstunder.
Rita hjärtan med fingrar på en rygg, sudda ut ord med kyssar och sova lite till.
Tillbaka till nuet och där var vi, kall stenmur och nervösa skratt.
Lite för många ord om en oro, men de fick sägas och det var nog bra.
Förväntningar i sommarluft och hand på en annan hand.
Möte av blickar leder till möte av sökande läppar och känslor i bröst exploderar.
Hand mot kind och en viskning som sparas i hjärtat.
Kall stenmur och asfaltsdoft.
Magi.
Det är väl det enkla som är det svåra att få.
Rör mig, hör mig, förför mig.
Jag behöver kärlek som jag behöver sömn.
Inbillar jag mig.
Att våga ge en bit av sig själv.
Det har varit en väldigt delad dag.
Utomhusregn men inombordssol.
Glädjerus men oroskänslor.
Jag är inte alls trasig, jag har det väldigt bra.
Men den sanning som oron bottnar i är,
Att jag bara vill krypa upp i en famn när det regnar ute.
Utomhusregn men inombordssol.
Glädjerus men oroskänslor.
Jag är inte alls trasig, jag har det väldigt bra.
Men den sanning som oron bottnar i är,
Att jag bara vill krypa upp i en famn när det regnar ute.
Tänk om vi tappade chansen?
Men....
Tänk om det var du som egentligen är han.
Det får vi ju aldrig veta nu.
Tänk om det var du som egentligen är han.
Det får vi ju aldrig veta nu.
Sockersött
Att ha en liten rosa elefant hemma är ganska fint.
Hand i hand under sommarhimmel.
Det var väldigt vad jag har svårt att somna denna natt.
Tänker väl för mycket på allt och inget.
Lyssnar på fin musik och tittar på fina bilder.
Jag delar med mig av några toner.
Tryck.
Pussa mig på pannan så där tryggt igen.
Låt oss andas som en.
Drömma samma dröm.
Aldrig släppa händer som kramar.
Eller tappa leenden som bor där inne.
Bara vara.
Vara bara.
De där.
De som alla pratar om.
Som lämnar festen lite för tidigt.
För att inte spilla på den tid som ändå är för kort.
Utan bara finnas till i varandras andetag.
Dra sökande fingertoppar i trygga handflator.
Bygga broar i djupa meningar om livet.
För att sen igen.
Bara vara.
Vara bara.
Drömma samma dröm.
Aldrig släppa händer som kramar.
Eller tappa leenden som bor där inne.
Bara vara.
Vara bara.
De där.
De som alla pratar om.
Som lämnar festen lite för tidigt.
För att inte spilla på den tid som ändå är för kort.
Utan bara finnas till i varandras andetag.
Dra sökande fingertoppar i trygga handflator.
Bygga broar i djupa meningar om livet.
För att sen igen.
Bara vara.
Vara bara.
Att inte behöva säga hur det ska vara. Det bara var så.
Ge mig mer ögonkast älskling
Min semester är slut.
Den var helt underbar.
Jag har hunnit med bland annat det här:
Plockat blåbär i skogen.
Jag fikade massa goda bakelser och bullar.
Beundrat fina tassavtryck
Myst med denna goding lite.
Promenerat i min favoritklänning.
Frukostmyst i morgonsolen
Besökt fina loppisar och fik.
Och egentligen hur mycket mer som helst!
Jag älskar sommaren.
Verkligen.
Denna sommar.
Mest.
Den var helt underbar.
Jag har hunnit med bland annat det här:
Plockat blåbär i skogen.
Jag fikade massa goda bakelser och bullar.
Beundrat fina tassavtryck
Myst med denna goding lite.
Promenerat i min favoritklänning.
Frukostmyst i morgonsolen
Besökt fina loppisar och fik.
Och egentligen hur mycket mer som helst!
Jag älskar sommaren.
Verkligen.
Denna sommar.
Mest.
Du bara var där och jag var också där. I nuet.
När allting bara känns så där fabulöst bra.
Jo men ni vet,
Så där karusellkittlande i magen, sockervaddsfluffigt i bröstet
och marshmallowsmjukt i hjärtat.
När allting smakar kärlek och när det landar spröda sockerhjärtan på tungan.
Då det ilar av välmående och lycka längs ryggraden och då det doftar nackkyssar överallt.
När man kan bo i en ballong och stänga in sig i en såpbubbla.
Då är det väl bara att ge sig hän och följa efter?
Det gjorde jag,
och jag åkte pariserhjul hela dagen.
Så liten och ändå så stolt.
Funderar på alla människors olika öden och vad vi väljer att göra med dem. Står det skrivet i sten precis hur det ska bli för oss eller kan vi forma våra egna öden? Till viss del givetvis, men vad kan avgöra vem som råkar ut för sorgens grepp? De klor som griper fast och håller en människa kvar i den förbannade smärtan. Vad är det som gör att vissa faller bort, och vad är det som bestämmer vem av oss alla likasinnade som far illa. Att hamna i sorg och inte lyckas kravla sig uppåt. Att befinna sig mitt i och att som betraktare se det på avstånd. Vad gör mest ont?
En människas väg är oförutsägbar, allt kan hända och allt kan inte hända. Varför råkar vissa ut för ett rent helvete och fastnar i det? Är det verkligen så att det finns en mening med allt det hemska? Död, sjukdom och olycka.
Tankarna snurrar i mig efter att ha stannat till vid en man som ramlat.
Berusad. Ensam. Sorglig.
Det gjorde så ont att se en så sargad människa be om ursäkt för sin egen existens och för sin egen olycka. "Ta er inte tiden till detta, ni är så fina flickor, jag är bara en ensam gammal gubbe, inget att bry sig om." Orden smärtade och det enda jag kunde se framför mig var någons morfar, någons pappa, någons son och någons bror.
Förklaringar och förkastningar. Sorg, sorg och sorg.
Mitt hjärta värker nu i efterhand när jag tänker på hans uppgivna blick och försök till att forma ett tröstande leende.
En ensam människa, utanför.
Återigen, vad är det som avgör våra öden?
Vi är bara små människor.
Och världen är ofantlig.
En människas väg är oförutsägbar, allt kan hända och allt kan inte hända. Varför råkar vissa ut för ett rent helvete och fastnar i det? Är det verkligen så att det finns en mening med allt det hemska? Död, sjukdom och olycka.
Tankarna snurrar i mig efter att ha stannat till vid en man som ramlat.
Berusad. Ensam. Sorglig.
Det gjorde så ont att se en så sargad människa be om ursäkt för sin egen existens och för sin egen olycka. "Ta er inte tiden till detta, ni är så fina flickor, jag är bara en ensam gammal gubbe, inget att bry sig om." Orden smärtade och det enda jag kunde se framför mig var någons morfar, någons pappa, någons son och någons bror.
Förklaringar och förkastningar. Sorg, sorg och sorg.
Mitt hjärta värker nu i efterhand när jag tänker på hans uppgivna blick och försök till att forma ett tröstande leende.
En ensam människa, utanför.
Återigen, vad är det som avgör våra öden?
Vi är bara små människor.
Och världen är ofantlig.
Ös din kärlek så öser jag min.
Splittrad, tusen bitar, överallt.
Saknaden av det samlade.
Jag vill inte ge små bitar.
Jag vill ge helhet och allt.
Det är tydligen en sådan kväll just i kväll.
När regnet inte vill sluta falla utomhus finns det mycket inomhusmysiga saker att pyssla med.
Som att måla hjärtan på naglar.
Dricka massa gott vaniljte ur nya favoritkoppen.
Titta på hur mycket fina bilder som helst.
Och sen filura över vilka ni fina är som besöker mig varje dag eller iaf då och då.
Berätta gärna det för mig.
Puss
Som att måla hjärtan på naglar.
Dricka massa gott vaniljte ur nya favoritkoppen.
Titta på hur mycket fina bilder som helst.
Och sen filura över vilka ni fina är som besöker mig varje dag eller iaf då och då.
Berätta gärna det för mig.
Puss
En liten avstämning
Jag är Emma.
Jag är rädd för höjder.
Jag ska flytta till Skövde.
Jag har en bildmapp på datorn som heter ögongodis.
Jag är 23 år, redan, bara.
Jag önskar att jag dansade mer.
Jag är en hel hög med vackra vänner.
Jag äter nästan aldrig frukost.
Jag älskar mina jobb.
Jag är ingen morgonmänniska.
Jag skrattar ofta.
Jag dricker gärna te i stora fina koppar.
Jag har svårt att förstå en person.
Jag är kär i mitt liv.
Jag gillar att gå på loppis.
Jag är ganska så snäll.
Jag tycker om avokado.
Jag måste nästan alltid lyssna på musik.
Jag har lätt för att gråta.
Jag gillar att vara utomhus.
Jag lagar sällan mat.
Jag kan nog läsa människor ganska så bra.
Jag känner mig ensam ibland.
Jag vill ha en systemkamera.
Jag älskar att kramas.
Jag brukar skriva ner alla ord och tankar.
Jag äter inte ägg.
Jag tycker om när någon drar fingrarna genom mitt hår.
Jag längtar efter kärleken. Mest.
Kastar bort tid ändå
Min säng är så stor.
Hav och rymd på en och samma gång
Hav och rymd på en och samma gång
Jag skulle kunna skriva tusen ord, men om du inte hör varför ska du då kunna läsa.
Du faller och jag ser på.
För ord som kommer från ett hjärta nuddar inte en sten.
Sorgligt ögonblick som kom för längesen bekräftades i naivitetens vågor.
Att inte inse vad som skadar och vad som läker, skadar redan där.
Krocken mellan gott och ont ser du inte, hör du inte, känner du inte.
Du är liksom själva krocken.
Och ja, det gör ont, för du är jag och jag är du trots en evighet.
Och besvikelsen över att du valt vägar är i samma storlek som rädslan för de där vägarna.
Men min känslor har sedan länge slutat röra dina känslor och kontakten är bruten.
Jag känner dig inte som jag kände dig förut,
det är inte du som är du.
Den där vill jag inte känna.
För ord som kommer från ett hjärta nuddar inte en sten.
Sorgligt ögonblick som kom för längesen bekräftades i naivitetens vågor.
Att inte inse vad som skadar och vad som läker, skadar redan där.
Krocken mellan gott och ont ser du inte, hör du inte, känner du inte.
Du är liksom själva krocken.
Och ja, det gör ont, för du är jag och jag är du trots en evighet.
Och besvikelsen över att du valt vägar är i samma storlek som rädslan för de där vägarna.
Men min känslor har sedan länge slutat röra dina känslor och kontakten är bruten.
Jag känner dig inte som jag kände dig förut,
det är inte du som är du.
Den där vill jag inte känna.
Kan du inte hjärta mig lite?
Emelie skrev så fantastiskt fint på sin blogg för någon vecka sedan eller så. Jag var bara tvungen att låna det, jag kunde inte motstå. Hoppas att det är ok, ursprungligen är det Stefan Einhorn som har plitat ner dessa vackra meningar i sin bok "Konsten att vara snäll". Jag måste rusa till bokhandeln och köpa den på stört!
När jorden var ung, före människor och före städers
uppbyggnad fanns vi bara som själar. Två och två flög
vi över jorden. Oskiljaktiga och lyckliga kompleterade
vi varandra på ett nästintill magiskt sätt.
Ända tills den dagen ett stort skalv skakade jorden.
Själarna kastades än hit och än dit, inte bara separerades
de ifrån varandra utan de hamnade också på vitt skilda platser
runtom på jordklotet.
Sedan den dagen har själarna försökt återfinna varandra.
Människors längtan och letande efter kärlek gör att
de då och då hittar varandra och får vara tillsammans för en kort stund,
oskiljaktiga och lyckliga tillsammans.
När jorden var ung, före människor och före städers
uppbyggnad fanns vi bara som själar. Två och två flög
vi över jorden. Oskiljaktiga och lyckliga kompleterade
vi varandra på ett nästintill magiskt sätt.
Ända tills den dagen ett stort skalv skakade jorden.
Själarna kastades än hit och än dit, inte bara separerades
de ifrån varandra utan de hamnade också på vitt skilda platser
runtom på jordklotet.
Sedan den dagen har själarna försökt återfinna varandra.
Människors längtan och letande efter kärlek gör att
de då och då hittar varandra och får vara tillsammans för en kort stund,
oskiljaktiga och lyckliga tillsammans.
Som en lätt fjäder
Faktiskt är det nog så att det är du som är mest trasig.
Kanske är det så, att fly är det jag behöver göra.
Det spelar ingen roll hur många tallrikar du slänger hårt i golvet,
eller hur många kristallglas du kan förstöra på en minut.
Inte heller spelar det någon roll hur många tårar som tar mark och skapar djupa ensamhetshav.
Eller hur många gånger du skriker i kuddar eller somnar med fuktiga ögonfransar.
För hans handlingar eller förbannade barnslighet sitter inte allt det där porslinet.
Inte heller bor hans rädsla eller hopplösa självkärlek i de där skärvorna av krossat glas.
Du har skrivit alldeles för många ord om detta.
Jag vet.
Det är klart att jag vet.
eller hur många kristallglas du kan förstöra på en minut.
Inte heller spelar det någon roll hur många tårar som tar mark och skapar djupa ensamhetshav.
Eller hur många gånger du skriker i kuddar eller somnar med fuktiga ögonfransar.
För hans handlingar eller förbannade barnslighet sitter inte allt det där porslinet.
Inte heller bor hans rädsla eller hopplösa självkärlek i de där skärvorna av krossat glas.
Du har skrivit alldeles för många ord om detta.
Jag vet.
Det är klart att jag vet.
Att krama någon så hårt att man får träningsvärk i hjärtat.
När vissa minnen knackar på dörren kan jag inte låta bli att öppna för de.
De omfamnar mig, kryper in i mig och blir till slut salta tårar på kind.
En februarinatt.
Så kall en natt i februari kan vara fast ändå så skvallrandes om våren.
Det var den natt då han tog min hand och jag var där men inte där.
Den natt då jag ståendes på ett trappsteg för att nå upp till hans ansikte fick en idé om livet.
Den natt då han virade en lock av mitt hår runt sitt finger.
och sa ord som hällde sockerdricka i min mage.
Natten då jag satt lite för länge på trappan för att lyssna på hans fotsteg som sedan länge försvunnit.
Då jag föll för hans leende ögon och finurliga sätt,
fastnade för hans ärlighet och på det vis han sa mitt namn.
Då jag fastnade i något jag inte borde ha fastnat i för jag sitter fortfarande fast trots läketid.
Det var då, precis då, det som fick ett trassligt slut fick sin allra första fina början.
På en trappa, en kall men varm natt i februari.
Ett, tu, tre...
De omfamnar mig, kryper in i mig och blir till slut salta tårar på kind.
En februarinatt.
Så kall en natt i februari kan vara fast ändå så skvallrandes om våren.
Det var den natt då han tog min hand och jag var där men inte där.
Den natt då jag ståendes på ett trappsteg för att nå upp till hans ansikte fick en idé om livet.
Den natt då han virade en lock av mitt hår runt sitt finger.
och sa ord som hällde sockerdricka i min mage.
Natten då jag satt lite för länge på trappan för att lyssna på hans fotsteg som sedan länge försvunnit.
Då jag föll för hans leende ögon och finurliga sätt,
fastnade för hans ärlighet och på det vis han sa mitt namn.
Då jag fastnade i något jag inte borde ha fastnat i för jag sitter fortfarande fast trots läketid.
Det var då, precis då, det som fick ett trassligt slut fick sin allra första fina början.
På en trappa, en kall men varm natt i februari.
Ett, tu, tre...
Ångestframkallande
Att fatta kloka beslut på ensamma ben gör mig skakis.
Vi trodde vi var eviga
Håll mina händer och viska dina fnissigaste hemligheter.
Likt spegelbilder skrattar vi åt allt knasigt och krockar näsor av magknip.
Mitt i anfall av skratt och justnulycka hittar vi till allvaret och drunknar i varandras ögon.
Inga ord utan bara en förmåga att förstå precis varenda osagd mening.
Skrattårar blir till allvartårar som faktiskt är lyckotårar på riktigt.
Hand mot kind och det behövs inte så mycket mer egentligen.
