Emelie skrev så fantastiskt fint på sin blogg för någon vecka sedan eller så. Jag var bara tvungen att låna det, jag kunde inte motstå. Hoppas att det är ok, ursprungligen är det Stefan Einhorn som har plitat ner dessa vackra meningar i sin bok "Konsten att vara snäll". Jag måste rusa till bokhandeln och köpa den på stört!

När jorden var ung, före människor och före städers
uppbyggnad fanns vi bara som själar. Två och två flög
vi över jorden. Oskiljaktiga och lyckliga kompleterade
vi varandra på ett nästintill magiskt sätt.
Ända tills den dagen ett stort skalv skakade jorden.
Själarna kastades än hit och än dit, inte bara separerades
de ifrån varandra utan de hamnade också på vitt skilda platser
runtom på jordklotet.
Sedan den dagen har själarna försökt återfinna varandra.
Människors längtan och letande efter kärlek gör att
de då och då hittar varandra och får vara tillsammans för en kort stund,
 oskiljaktiga och lyckliga tillsammans.