Det spelar ingen roll hur många tallrikar du slänger hårt i golvet,
eller hur många kristallglas du kan förstöra på en minut.
Inte heller spelar det någon roll hur många tårar som tar mark och skapar djupa ensamhetshav.
Eller hur många gånger du skriker i kuddar eller somnar med fuktiga ögonfransar.
För hans handlingar eller förbannade barnslighet sitter inte allt det där porslinet.
Inte heller bor hans rädsla eller hopplösa självkärlek i de där skärvorna av krossat glas.
Du har skrivit alldeles för många ord om detta.

Jag vet.
Det är klart att jag vet.