Jag har läst världens finaste bok och det tycker jag att ni också ska göra.
Bara titeln får mig att rysa,
Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Den är skriven av norska Björn Sortland och översatt av Gunnar Ardelius.
Jag läste ut den på en kväll, den var annorlunda och mycket vacker.



"-Dina bilder är fina, säger han. De ser ut som... bilder jag känner igen från drömmar.
- Mmm, säger målaren och ser på honom.
Han känner sig som en idiot. Allt man säger till en konstnär är väl fel.
- Är du tillsammans med någon då? frågar konstnären.
Han skakar på huvudet.
- Målar du mer vanliga porträtt också? frågar han för att undvika konstnärens blick, han ser ut i luften, törs inte se på blodfläcken på T-shirten heller.
- Du har ett så ungt ansikte att det inte är någon vits att måla av det, säger konstnären."



"Han har tänkt att han ska bjuda, han hoppas att hon tar en stor latte eller en enorm kopp exotisk te, något som kostar. Men Ingrid vill bara ha en espresso. Han tar samma sak. De betalar var för sig. De sätter sig på pallarna vid fönstret.
- Men jag tänkte att kanske...
- Ja, jag hade...
De pratar i mun på varandra. Han tänker att det kan vara ett bra tecken eller ett dåligt tecken.
Hon har i alla fall hållit avtalet. Han tänker att det är helt otroligt att hon kom.
Han försöker dölja hur glad han är, men vet inte om hans kropp klarar av det, han hör att han pratar med lite högre röst än vanligt."