Tunna lakan över frusen hud.
Månljus över rum och läppar.
Hon lämnade fönstret öppet,
för att höra morgonfågelsången.
Medvetenhet.
Det finns en vilja om att bli påmind,
men också en ångest för en flykt.
Spruckna suckar ut i ett mörker.
Tysta tårar från stängda ögon.
Det hör ihop med den tiden.
Morgonfågelsången.