Jag hittade en väg som aldrig ville ta slut.
Jag tog en promenad i min nya stad.
Med slitna sköna skor ville jag se hur det ser ut där jag bor.
Och himlen ovanför var skimrande i finaste nyans.
Och jag kände att jag var där och att jag fanns.
Kommentarer
Postat av: agnes
men tack!
jag älskar dina rubriker, och din blogg är förtrollande på ngt sätt. fint, är vad det är.
Postat av: terese
haha, jag och min kompis hamnade också där en gång. evighetsväg. har man tur träffar man på en kissekatt eller två. himla mysigt.
Trackback
