Att falla för någon.
Jag faller för dig, du faller för mig och vi faller ner och slår oss.
Pladask och pang och aj vad våra hjärtan fick blåmärken.
Men vi reser oss för att göra det igen.
Igen, igen och igen.
Fall på fall.
Varför?
Är det i själva fallet som tjusningen gömmer sig?
När vi greppar efter osynliga händer?
Tyck synd om mig hit, tyck synd om dig dit.
Vältra sig i sorg och självömkan.
Nej, jag har bestämt mig.
Jag ska inte ramla omkring, ner eller upp något mer.



Fast eller jo.. kanske snubbla lite på en kvist eller så..