En vacker men ful dag.
Jag har svårt att få luft.
Det känns som att jag ser allting utifrån.
Jag ser mitt liv som jag ser en film.
Tittar på henne lite i smyg, den där flickan.
Jag vet vad hon gör, jag vet vad hon tänker.
Men hon vet inte att jag vet.
Observerar och analyserar.

Det blir aldrig som man har tänkt sig, heter det visst.
Och jag hatar det.
Jag vill ha kontrollen, jag vill organisera och jag vill bestämma.

Jag går på lina.
Balanserar på en tunn lina, har en sån där tyllklänning och rosa paraply.
Jag kan falla åt den ena sidan, och jag kan falla åt den andra.
Men jag fortsätter balansera.
Ska bestämt befinna mig någonstans där mittemellan.
Ge dig inte, då tar du slut.