Fast än du står nära är du så långt bort.
Jag kan röra vid din arm men jag kan inte längre röra vid ditt hjärta.
Frustrationen bankar inombords och jag undrar om det syns utanpå.
Jag känner dig, men någonstans är det jag känner ytligt.
När kom avståndet mellan oss?
När blev steget från mig till dig så ofantligt stort?
Förändringar sker men ibland har jag svårt för att acceptera det.
Ett val, ett steg, en riktning i livet.
Gå, bara gå, se dig inte om för då måste världen stanna.